Våran första destination blev Bathurst som låg ungefär 3 timmar ifrån Sydney. På vägen dit åkte vi genom blue mountains som har spektakulära vyer så vi var tvungen att stanna för att ta lite bilder. Lanskapet är mycket grönt med vackra bergskedjor och bushlandskap. Efter vi hade kört igenom blue mountains började det skymma. Vi tog därför destination mot Bathurst. Bathurst var ett litet mysigt ställe med lite lantlig känsla. Vi hittade ett mysigt motell där vi spenderade första natten. Motellet var ett sådant man ser i amerikanska filmer. Lite häftigt tyckte ja. Personalen var vänliga och frågade var vi kom i från och tipsade om en racer bana som vi var tvungna att besöka innan vi lämnar Bathurst. Vi slocknade ganska fort efter en hektiskt dag med lägenheten och allt.
Vi vaknade tidigt morgonen därefter. Vi andades in den friska luften och tog lite bilder, packade in våra grejor och åt därefter en god frukost på becks bakery inne i centrum av Bathurst. Sedan begav vi oss till racer banan som ägaren tipsade om. När vi kom till ingången visade det sig att vi körde rakt in på racerbanan. Vi trodde omedelbart att här kan vi absolut inte köra. Men sedan märkte vi att vanliga personbilar kom farande förbi oss. Vi gasade på och märkte då att banan var öppen för allmänheten att köra på.
Vi tvekade inte att gasa på och köra resten av banan. Det visade sig att denn a bana var något utöver det vanliga. Banan sträckte sig någon km upp på ett berg och när man kom upp hade man den mest spektakulära utsikt man kan tänka sig. Jag körde ett varv. Sedan körde Emelie ett varv. Det var helt enkelt skitkul. Banan kallas Mount Panorama. Efter Mount Panorama begav vi oss till Dubbo. Från Bathurst till Cobar var det ungefär 50 mil. På vägen dit stannade vi en kortis i Dubbo för att leta efter ett solskydd till bilen och en maskot att hänga i rutan. En road trip utan maskot betyder otur.
Lanskapet varierar sig väldigt mycket i Australien det är därför dom kallar det "the land of contrast". Ju längre in i landet man kommer ju torrare blir det och man ser den röda sanden. Lite här och där ser man döda kängerus vi vägkanten i stället för levande och söta som man vill se dom. Man möter inte så mycket trafik på vägarna. En och annan camping bil och lastbil möter man men inte mer. Dom flest hälsar när dom åker förbi. Det kan man förstå för att ibland ser man inte något alls på 20 mil. Inte en bensin mack inte ett hus bara en mötande bil och då kannske man vill hälsa på det som är kvar av den civilisation som inte finns. När vi väl kom till Cobar hittade vi en camping där vi skulle tillbringa natten. Sedan åkte vi för att äta middag. Natten spenderade vi i bilen. Varmt var det men det gick endå.
I Cobar är luften väldigt varm och insekter flyger överallt. Överallt där lampor finns flockas tusentals insekter. Gräshoppar finns också i mängder. På våran bil har det fastnat några 1000 insekter som har splashats över hela framsidan. Det ser ut som vi har kört över ett stort djur.
I alla fall efter Cobar köpte vi frukost, fulltankade bilen och begav oss till våran huvud destination Broken Hill. I Broken Hill spelades den kända 80-tals serien Doktorn Kan Komma in och staden är också känd för sin silver och mineral gruva. På vägen till Broken Hill började landkskapet blir mer och mer öde. Man fick en känsla av storhet. Sanden började bli mer och mer röd och träden började bli få. I mellan Cobar och Broken Hill är det ungefär 45 mil. Vi åkte igenom bara några få samhällen på alla dom milen. Vi stannade och åt i ett litet ställe som hade väldigt mycket gräshoppar i luften. Vi åt i bilen som tur e. Stället hette Wilcannia.
Från Wilcannia till Broken Hill åkte vi nästan nonstop. Vi stannade bara på några rastställen för att gå ut och ta några bilder. 20 mil efter Wilcannia började vi närma oss Broken Hill.
Det första vi möts av är den enorma gruvan som tittar fram i horisonten. Nu börjar äventyret i Broken Hill. Fortsättning följer..................
The outback:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar